13 November 2015

Den 13 November 2015 är en dag som många aldrig kommer att glömma. Dagen då flera hundra människors liv förändrades och Paris rosaskimrande hinna fick en stor svart reva. Dagen då terrorn och ondskan kom så obegripligt nära. Dagen då vi på riktigt insåg att livet inte är självklart och att det när som helst kan få ett oväntat slut. Dagen då vi insåg meningen med att vara på fel plats vid fel tillfälle.
 
Terrordådet i Paris beskrivs som ett av de värsta i Europas historia. Dådet är helt oförståeligt och fruktansvärt.
Jag och många med mig blev väldigt chockade och har ännu inte gått tillbaka till det normala livet. Jag vet att jag inte är ensam om att känna ett obehag över att ta metron, om att impulsen att springa fort därifrån kommer då någon på metron har en stor resväska med sig, om att få halvt panik när något smäller till.
 
Jag var inte inblandad eller i närheten men jag påverkades ändå så mycket. Känslan av total hjälplöshet, hot och otrygghet. Rädslan, misstänksamheten och nedstämdheten.
 
Jag är så tacksam att jag och mina vänner inte rördes mer än känslomässigt av detta hemska.
Men jag är också rädd, rädd för nya attacker, rädd för vad som händer med vår värld och rädd för framtiden. Vart är vår värld på väg? Vart är vi människor på väg? Hur kan ondskan vara så stor att människor inte tvekar att döda andra?
 
Jag är också så oerhört tacksam att jag lever där detta än så länge är ovanligt. Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det är att leva i ett land i krig där hotet är ständigt och känslan av otrygghet och rädsla är vardag. Det är fruktansvärt.
 
Jag vill också ge en stor eloge till den franska polisen som jobbar stenhårt för att lösa detta. De var snabbt på plats och bemanningen är imponerande. Säkerheten här är nu enorm och jag är så tacksam för det. Det hjälper mycket för att man ska återgå till att känna sig trygg.
 
Jag hoppas att det här var första och sista gången jag upplever något sånt här, jag hoppas att vår värld ska ta sitt förnuft till fånga och att kärleken tillslut ska segra.
 
Sprid kärlek och lev fullt ut.
 
Mikaela
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lavieestbellemikaela.blogg.se

En blogg om mina reseäventyr :)

RSS 2.0